Sören Olsson död

Södermanlands Spelmansförbunds hedersordförande Sören Olsson är död.

Sören Olsson avled den 18 maj på Mälarsjukhuset efter en tids sjukdom.
Sören var hedersordförande i Södermanlands Spelmansförbund. Under sin tid som förbundsordförande ägnade han mycken kraft åt samarbetet mellan spelmän och dansare samt mellan spelmansförbundet och andra organisationer. 

Sören Olsson var född 25 april 1941 i ett småbrukarhem i Jämtland. Han älskade bygden, men kunde inte tänka sig att bli småbrukare själv. Han började jobba på mejeriet i Östersund, men trivdes inte inomhus. Slutade och började på militärförrådet. 1963 kom Sören till förrådet i Malmköping.

Bror Andersson – spelledare i Malmabygdens spelmän – fick reda på att en jämtländsk spelman flyttat till köpingen. Han kontaktade Sören och bad att Sören skulle komma och provspela.
Det duger, sa Bror, och så blev Sören med i laget och i spelmansförbundet.

Den idérike och handlingskraftige spelmannen har betytt mycket för den sörmländska spelmansrörelsen;

SSF femtioårsjubileum 1975 firades med en stor spelmansstämma på Malma hed. Då avhölls också för första gången VM i gubbstöt, en skämtsam tävling som parodierade andra danstävlingar.

”Svenska folkets dansmusik” var en nydanande idé med olika musikgenrer och dans. Danskonsert blev ett nytt begrepp. Spelmän, blåsmusik och dragspel på scenen, dansundervisning och dans i salongen.

Sören avancerade och blev förrådschef på P10 i Strängnäs. Armén hade lagt ner sin musikverksamhet, men den återuppstod på P10 i form av en musikpluton. Plutonen hade övat in Äppelbo gånglåt. Sören blev sur, det skulle givetvis vara en sörmländsk låt!

Musikplutonen fick problem med förrådschefen, servicen blev kraftigt försämrad. Man fick krypa till korset, det blev i stället Lästringe gånglåt efter Anders Andersson som fick ett arrangemang för blåsorkester.

Sören var nöjd, men tyckte samarbetet skulle manifesteras genom ett byta av standar vid vaktavlösningen på Stockholms slott. Ändra ceremonielet vid slottet gör man inte hur som helst, men Sören lyckades.
En grupp sörmländska spelmän spelade låten varpå musikplutonen tog vid och framförde pompöst Anders Anderssons gånglåt under figurativ marsch.

Sonsonen Yngve Andersson var med och var rörd över användningen av sin farfars gånglåt;
”Om farfar hade stigit ur graven och fått höra det här, hade han blivi så gla att han doge direkt.”

Under Sörens ordförandetid fick spelmansförbundet ett hem i Malmköping. Ett hus i hembygdsgården uppläts åt spelmännen, som med egna händer renoverade och inredde Gustaf Wetter-stugan – uppkallad efter spelmansnestorn Gustaf Wetter. Landshövding Bengt Gustavsson invigde och huset blev under många år spelmansförbundets centralpunkt.

Jämtländsk spelmanstradition

Sören hade en egen folkmusiktradition efter sin far Olov Olsson (f. 1909), farfar Axel Olsson (f. 1878) och sin fars morbror Lars Olofsson – ”Lasse mobro” – (f. 1878), grannbonden Per Ersa (Per Eriksson) och andra spelmän i trakten.

Sörens far hade gått i lära hos violinisten Eriksson i Hede när han var 15 år. Sen gick han med i danskapellet Albanos. Det berättar Sören på en inspelning från 2010. Sen spela pappa, Lasse mobro, farfar och Per Ersa ihop, där var farsan yngst och fick lära sig sekundera. Ibland kom andra gubbar med. Alla spelade fiol. Per Ersa spelade ofta melodi ibland var det pappa. Farfar och Lasse mobro kompade grovt och grannt (lågt och högt läge).

Sören lärde sig kompa som sin far. Kompsättet kallas simeln – uttalas med långt i och tjockt l – Sören brukade beskriva simeln som något mitt emellan sprutlackerade andrastämmor och vanlig bondsekund. Blandningen av stråk och knäppningar ger en extra dimension till kompet.

Jag lärde av farsan, sa Sören, men han var ju så sträng. Lasse mobro hade mer tid med mig. Brorsan Kurt (f. 1943) och jag var ute och spela när vi var i 13-årsåldern. Jag gick i musikskolan/musikcirkeln i Orrviken, där man spelade klassiskt, jag hade flera lärare, bl.a. Jon Pärsa, en bra spelman.

Bröderna Lindkvist och brorsan hade växt upp tillsammans. När Bröderna Lindkvist började bli kända så var brorsan och jag med och spelade i pauserna, berättar Sören.

Farsan var mycket ute och spela och en natt i slutet av 40-talet när farsan kom sent hem sa morsan att nu får du välja mellan gården och mig eller spelat.
Jaha, sa farsan och la ifrån sig fiol i gammelskåpet. Spelningar onsdag, lördag och söndag var för mycket.
Det blev slut med spelandet.

Och nu är det slut med spelandet även för Sören.

Sören stod bakom bildandet av Folkmusikgruppen Simmings 1986 och Kapellet Spiskroken ett tiotal år senare. Vi har spelat tillsamman i flera decennier och Sörens entusiasm, han märkliga nedärvda sekundspel och hans svårbegripliga jamtska historier glömmer jag aldrig!

Enligt Sörens egen önskan kommer han att gravsättas i minneslund utan ceremoniell begravning.

Tack Sören för flera decenniers engagemang och spelglädje! Vi är många som saknar dig!

Arne Blomberg,
också hedersordförande


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.