Historik

Södermanlands Spelmansförbund är Sveriges äldsta spelmansorganisation. Det var på midsommardagen 1925 som ett trettiotal sörmländska spelmän beslöt bilda Södermanlands Spelmansförbund.

Ernst Granhammar
Initiativtagare var Ernst Granhammar, född sörmlänning, men bosatt i Stockholm, där han arbetade som tillsyningsman vid Riksmuseet.
Granhammar var en skicklig organisatör och låg bakom flera betydelsefulla organisationer. Han hade redan 1918 tagit initiativet till folkdansarnas samorganisation, som tog fastare form under den på hans förslag anordnade första folkdanskongressen i Stockholm 1920 då han lade grunden till Svenska Folkdansringen. 1928 tog Granhammar initativet till Sveriges fiolbyggarförbund vars ordförande han var till sin död 1946.
Vid Midsommartinget 1922 i Malmköping – organiserat av Jon-Erik Öst m.fl. – hade man beslutat bilda en organisation för sörmländska spelmän. En interimsstyrelse tillsattes, men sammanträdde aldrig.
Vid Midsommartinget 1925 bildades Södermanlands Spelmansförbund med Granhammar som en av stiftarna.

Midsommartinget-portalenbeskuren-475x300

Jon-Erik Öst
Hälsingespelmannen Jon-Erik Öst bör också nämnas i samband med Södermanlands Spelmansförbunds tillblivelse. Han var en av den unga spelmansrörelsens första professionella spelmän. Jon-Erik hade vunnit flera tävlingar och han turnerade runt hela landet, ja ända till USA, spelade sina ekvilibristiska låtar och berättade mustiga historier. Många tyckte att han pratade för mycket och spelade för litet. Så här skrev Katrineholmsposten efter ett framträdande.
– Hr riksspelman J.E. Öst hade mycket att förkunna nutidens människor, som på grund av jazz, dragspel och politik åtskilligt slappnat i sitt intresse och sin förståelse för våra gamla allmogelåtar. Hur mycket man än kan sympatisera med spelmannen i detta fall, måste man dock reagera mot det sätt, varpå det framställdes. Han skrädde sannerligen inte orden och nämnde bland mycket annat att en spelman måste vara ‘stor i käften’ för att med kraft och kläm kunna bibringa allmänheten den rätta uppfattningen om folkmusiken. Han erkände sig själv som en sådan, och det kan man sannerligen hålla med om. Konserten räckte två timmar, och i minst en timme höll hr spelmannen på och pratade om allting mellan himmel och jord. Det orerades väldeliga om modernt folk med eau-de-cologne-flaskor och dragspel på avbetalning, om brännvinsbränning i hälsingska kolkojor, om nygifta som göra bröllopsresa till Italien, om slagsmål i Delsbo, om hur hr riksspelmannen för att bli ren fick tvätta sig med tjärtvål då han kom från London, om nutidens förskräckliga släkte som föraktar ‘bondknölarna’ och sitter och petar i sig sin föda med gaffel, vilken svåra konst de som kalla sig ‘bildade’ lärt sig etc. etc. i samma stil.
Vart han kom vill Jon-Erik Öst förmå de gamla spelmännen att ta ner sina instrument från väggen, han fick dem att uppträda och han sekunderade skickligt. De sörmländska spelmännen började komma ihåg att de fanns till och när ett upprop kallade till spelmanstävling i Malmköping midsommarhelgen 1922 samlade sig 32 spelmän. Carl Gustaf Axelsson i Flodafors har beskrivit några av stämmans spelmän.

1922_malmkoping_gruppfoto-500x190

– Där var en spelman med en egenhändigt tillverkad fiol, som han dagen till ära omlackerat med syndetikon! Med påföljd att när under spelmännens defilering en liten regnskur öste ner, så blev hans fiol som ett flugpapper. Men han hade stålsträngar stämda högt, högt över a, så att hans fiol klingade synnerligen hörbart ändå. En annan spelman saknade fiollåda men hade en passabel väska. I den ville fiolen inte gå ner; den var för lång. Spelmannen visste dock råd. Han sågade bort ett stycke om cirka 10 cm mitt på fiolen och limmade sedan ihop de båda fioländarna. F-hålen försvann visserligen samt större delen av ljudet och utseendet blev minst sagt konstigt. Men spelmannen var ändå lycklig och stolt över operationen, ty nu gick fiolen ner i väskan.
Bland de tävlande fanns sådana storheter som Melker Andersson i Husby, Anders Andersson i Lästringe och Hjalmar Björklund i Oxelösund. Gustaf Svalberg, Eskilstuna spelade mungiga och August Eriksson från Uppland framträdde på psalmodikon.
En biavsikt med stämman var att bilda ett sörmländskt spelmansförbund. En interimsstyrelse bildades men sammanträdde aldrig och då nästföljande stämma bara besöktes av fyra spelmän dröjde det ända till 1925 innan Södermanlands Spelmansförbund bildades.

Pengarna försvann
Överskottet från stämman skulle bli grundplåten för den nya organisationen. Ehuru publiktillslutningen var stor, blev det ingen kassa – av vad anledning är onödigt att nu ingå på skrev tidningen Sörmlänningen. Bakom denna kryptiska notis döljer sig en tvist mellan Granhammar och förbundet om dessa pengar och i protokollen från förbundets barndom finns en del antydningar.
Som föreningens förste hedersledamot invaldes Redaktören Ernst Granhammar, Stockholm.
(Midsommardagen 1925)
Styrelsen beslöt uppdraga åt ordföranden att bevaka förbundets ekonomiska intressen vid det av Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur anordnade Midsommartinget i Malmköping 1925.
(27 sept 1925)
Från herr redaktör Ernst Granhammar, Stockholm, hade en skrivelse, daterad den 13 febr. 1926, inkommit till styrelsen för förbundet med begäran om entledigande från sitt hedersledamotskap i förbundet. Efter en stunds debatt enade sig styrelsen om följande uttalande, vilket i form av ett protokollsutdrag skulle tillsändas hr. E. Granhammar:
Under beklagande av att hr. E. Granhammar genom Södermanlands Spelmansförbunds bevakande av sina ekonomiska intressen i fråga om spelmansstämman i Malmköping 1925 möjligen fått den uppfattningen, att förbundet fordrade ekonomiska uppoffringar av hr. Granhammar i hans egenskap av hederledamot i förbundet, får Sörmlands Spelmansförbunds styrelse, som högt värderar de insatser hr. Granhammar gjort för den sörmländska folkmusiken och anser att han självklart bör intaga en hedersställning inom förbundet, uppmana hr. Granhammar att kvarstå som hedersledamot. Herr Granhammars ekonomiska uppoffringar för spelmansstämmor, föredrag samt tidskriften ”Hembygden” bör snarare motivera hans val till hedersledamot än en avsägelse från nämnda hederspost.
(24 febr 1926)
Förbundets förste hedersledamot, herr E. Granhammar, Stockholm, hade till styrelsen inkommit med en begäran om entledigande från sitt hedersledamotskap i förbundet. Styrelsen hade genom protokollsutdrag anhållit att herr Granhammar ville kvarstå som hedersledamot. Som intet svar å denna anhållan inkommit, såg sig förbundet nödsakat att bevilja herr Granhammars anhållan.
(24 okt 1926)

– Granhammar hade tagit kassan, sa Gustaf Wetter när jag en gång frågade honom om händelsen…

Gustaf Wetter
Den första förbundsstyrelsen bestod av Seth Karlsson i Strångsjö (ordf), C.G. Axelsson i Flodafors, Gustaf Wetter, Katrineholm, Gunnar Hansson, Malmköping samt Bernhard Boström, Katrineholm. Wetter valdes till sekreterare och var senare under många år förbundets ordförande. Gustaf Wetter arbetade i spelmansförbundets styrelse ända till sin död 1977.
Gustaf Wetter var Södermanlands Spelmansförbunds store organisatör och han hade tre stora mål med sitt arbete; att ge spelmännen ett gott anseende, att rädda deras låtar åt eftervärlden och att ge spelmansförbundet en god ekonomi. Folkmusiken var bespottad och ansågs i breda lager musikaliskt mindervärdig och arbetet med att få vår egen musik accepterad är väl fortfarande inte avslutat…
Att rädda spelmännens låtar åt eftervärlden skedde genom uppteckningar och även inom detta område har Gustaf Wetter gjort ovärderliga insatser. De sista åren av sitt liv ägnade han åt att ordna sina uppteckningar, Katrineholms kommun hade lovat publicera dem och arbetet med notskrift, kommentarer och register blev Gustafs sista verk, utgivningen blev klar först efter hans död.
Att skapa en ordnad ekonomi för spelmansförbundet var en svår uppgift som till att börja med löstes genom de publika spelmansstämmorna. Under Seth Karlssons ordförandetid ordnades en lång rad stämmor och tävlingar. Den traditionsrika Julitastämman startade som spelmanstävling 1927 med ett trettiotal anmälda spelmän. Instrumenten var inte bara fiol utan där fanns även klarinett, nyckelharpa, psalmodikon och mungiga.
Julitatävlingen blev en stor framgång och året därpå var det dags igen. Då hade löjtnant Bäckström på Julita ordnat en musikestrad och en hel mängd bänkar. Nordiska Museet lånade ut sin högtalaranläggning vilket var nödvändigt för att spelmännen skulle höras av den 10.000-hövdade publiken. Åskådarmassorna fyllde hela området, ja det var så mycket folk att landsvägen blev helt blockerad. Tävlingen lämnade hela 2.000 kronor i överskott och detta blev grunden till förbundets ekonomi.

Arkivet
Redan under det första året beslöt styrelsen att äldre sörmländska låtar skulle upptecknas och samlas i ett arkiv och man menade samtidigt att man skulle ge utgivaren av Nils Anderssons ‘Svenska Låtar’, herr spelmannen Olof Andersson, Åhus, i uppdrag att vid en framtida spelmansstämma eller annorlunda uppteckna och sovra det material, som kunde uppbringas.
Det var ett framsynt beslut. Södermanlands Spelmansförbunds arkiv har genom åren fyllts med ett ovärderligt material. Där finns åtskilliga tusen uppteckningar av sörmländska låtar och visor, ett par hundra timmars bandade intervjuer samt foton och tidningsurklipp från många års verksamhet. Även anlitandet av Olof Andersson blev verklighet 1936 – resultatet av en sommars upptecknarmöda finns i fyra skinnbundna band med 1001 upptecknade eller avskrivna låtar. Kostnaderna för arbetet tömde kassan och förbundet genomlevde därefter många fattiga år.

Samspel och dräkter
Vid de tidigare spelmanstävlingarna framträdde mest enskilda spelmän. Spelmansrörelsen har dock format många egna seder och bruk. I april 1929 diskuterade styrelsen lämpliga spelmän för uppspelningar i bygderna och protokollförde samtidigt sin åsikt att allmogemusik helst bör utföras i samspel.
Förbundets första låthäfte gavs ut 1936. Olof Andersson hade valt ut femtio låtar ur det insamlade materialet och arrangerat dem för två fioler. Låtarna användes flitigt av de olika spelmanslagen som bildats. Samspelet vid våra träffar och stämmor är glänsande, och det beror nog mycket på det arbete som bedrivs i de olika spelmanslagen vid inövandet av stämmor och låtar.
Alla kunde dock inte noter och i en protokollsanteckning 1946 hoppades Gustav Lodin i Älvsjö att gehörsspelmännen inte skulle behöva känna sig undanträngda. Låt oss få en chans vid träffar och spelmansstämmor.
Dräkterna dyker upp i protokollen i juni 1931 då man för Malmköpingsstämman beslöt låna bygdedräkter av Södermanland-Nerikes Nation i Uppsala åt de i tåget deltagande spelmännen.

Gammal men ändå ung
Att vara äldst i landet är hedrande men det gäller samtidigt att vara ung. Södermanlands Spelmansförbund har genom åren lyckat förena åldermannaskapet med ungdomlig förnyelsekraft. Arkivet, utgivningsverksamheten, hemsidan, Sörmlandslåten, kurserna och den starka kopplingen till dansen är viktiga inslag i förbundets arbete. Många gånger har sörmlänningarna varit pionjärer och utveckling behövs förvisso även i organisationer som värnar om tradition.
Intresset för den folkliga musiken går i vågor. De djupfrysta 40- och 50-talen efterträddes av gröna vågen under 60- och 70-talen. Nya skaror intresserade sökte sig till sin lokala musik och medlemsantalet steg kraftigt. Idag är intresset svalare igen. Visserligen kommer nya unga skickliga spelmän in i verksamheten, men de är ganska få. Utanför spelmansrörelsen finns samtidigt ett stort intresse för folk- och världsmusik. Dagens utmaning för den svenska spelmansrörelsen ligger i att utnyttja detta stora intresse, att ge en ny generation människor insikt i vår egen musik.
Södermanlands Spelmansförbund hade redan från starten en dubbel målsättning som fortfarande framgår av stadgarnas syftesparagraf – i åldriga ordalag:

§1
Förbundet har till uppgift att söka väcka till liv och vidmakthålla kärleken och förståelsen för äkta folkmusik, särskilt den provinsiella folkmusiken inom landskapet Södermanland. Samtidigt skall förbundet på alla sätt stödja spelmännens arbete med att insamla och bevara vårt kulturarv inom tonkonstens område.

§2
Förbundet skall genom sin verksamhet bland medlemmarna söka bevara och levandegöra vårt folkliga musikarv samt sprida intresse för folkmusik bland andra människor. Detta kan ske t ex genom anordnande av spelmansstämmor, genom upptecknings- och inspelningsarbete, genom utgivningsverksamhet samt genom anordnande av kurser och sammankomster. Förbundet bör även sträva efter goda kontakter med andra organisationer med liknande inriktning.

En modernare tolkning är kanske att på olika sätt värna om vår smala genre och samtidigt stödja spelmännen. Södermanlands Spelmansförbund riktar sig både till sina medlemmar och till andra organisationer och den breda allmänheten.

Arne Blomberg

Läs även
De tidiga spelmanstävlingarna

Pionjärerna, deltagarna 1922
G Wetter: historik 1950