Midsommardagen har för mig i alla tider varit den viktigaste dagen i midsommarhelgen. Visst har vi ibland firat midsommarafton med stångresning och det som hör till, men MIDSOMMAR, det är midsommardagen och stämma på Julita.
I år hade man ställt stämman på huvudet och kastat om tiderna. Redan klockan ett, dvs före scenprogrammet var det dags för kyrkokonserten, som förut om åren har legat klockan fem.
Det fanns väl lite funderingar om det skulle komma några åhörare över huvud taget så tidigt, men tveksamheten var som bortblåst när vi strax före ett gick in i Skansenkyrkan på Julita gård. Ett par bänkrader längst bak fanns kvar, i övrigt var kyrkan fullsatt.
Ulf Lundgren skötte presentationerna i kyrkan och kyrkoprorammet inleddes med Brodéns kapell (Ola Brostam, nyckelharpa och Christer Odén, gitarr).
Vi bjöds också på koralsång av Doriz Zsiga, mer nyckelharpsspel av nya styrelsemedlemmen Sunniva Abelli och munspel med Jon-Erik Hammarberg (min sextonåriga son var mäkta imponerad över hur Jon-Erik kompar sig själv när han spelar).
Konserten avslutades med ”Friends of Edwin” – ett femtontal spelman från The Swedish American Institute Spelmanslag och Stockholms Spelmanslag.
Från kyrkan marscherades det sedan till scenen där förbundets nya ordförande – kontrabasisten och dalmasen Lars Tull invigningstalade. Om det var hans förtjänst eller inte, vet jag inte men regnet höll sig borta i år och vi slapp frysa. Precis som det ska vara på en bra Julitastämma!
Många spelmän deltog i allspelet och spellistan blev snabbt fulltecknad.
Jag har lyckats överanstränga stråkarmen – dragit på mig en inflammation – och får därför inte spela. Det gjorde mig i och för sig inte så mycket då det var hög kvalitet på de spelmän som stod på scenen och det var väldigt roligt att lyssna.
Men det finns också väldigt mycket annat att se och göra på Julita så några godbitar missade jag när jag var iväg på andra äventyr bland pioner, rabarber och Pettsson.
Efter att stämman avslutats åkte några av spelmännen vidare hem till Ingvar och Doriz i Näshulta (grannsocknen till Julita) Där vi bjöds på sill och potatis och mer fantastiskt spel av Rolf Dahlström, Bosse Gabrielsson, Ulf Lundgren, Mats Thiger och många fler.
Solen visade sig från sin allra bästa sida och trots regn runtom – när vi åkte hem hann vi bara fem kilometer innan vi stötta på blöta vägar – klarade vi oss utan.
Roligt att det inte regnade. Det verkar vara en bra stämma som jag missade. Birgitta, se till att armen snabbt blir bra.