Eric Sahlströms betydelse för hela nyckelharpsrörelsen är stor. Som harpspelare, byggare och låtskrivare var den försynte och genomtrevlige Eric ett föredöme och en stor inspiratör. Men tänk om olyckan med hans fiol inte hade hänt, då hade han väl i stället blivit en suverän fiolspelare och det svenska – och  internationella – harpspelandet inte funnits i dagens stora omfattning.

Olyckan med fiolen? Jo, Eric berättade en gång att hans fiolspelande fick ett plötsligt slut när någon råkade sätta sig på hans fiol. På vinden fanns en gammal silverbasharpa som fick ersätta fiolen. Jag minns inte om han sedan byggde om leken enligt Bohlins recept eller om han byggde en egen kromatisk harpa.

Resten är historia, brukar man säga…
Vems bak som ändrade historien berättade han inte, men både harpspelare och andra folkmusikvänner bör skänka en tacksamhetens tanke till honom/henne!

Eric Sahlström var trogen gäst på Julitastämman och Södertälje Spelmanslags trevliga årsmöten. Ofta hade han Viksta-Lasse och/eller Ragnar Karlsson i sällskap. Det var på årsfesten 1961 som jag bad Eric visa sin färdighet på fiolen. Det blev Lopp-polskan och Grispolskan. Ragnar Karlsson kompar i bakgrunden.
Lägger med ännu en djurisk låt – den ofta önskade kycklingpolkan. Nu är det nyckelharpa som gäller. Inspelningen är från Södertälje Spelmanslags årsfest 1962.

Arne Blomberg

Loppolska, Eric Sahlström, fiol. 1961.
Grispolska, Eric Sahlström, fiol. 1961.
Kycklingpolka, Eric Sahlström, nyckelharpa, 1962.