En märklig klassresa

Carl August Lindbloms far var kronofjärdingsman i Rejmyre. Han kom som 17-åring från Asker i Närke, jobbade en tid på glasbruket och blev sockenskräddare efter bara några månaders praktik. Skräddartiden blev kort – kanske sydde han inte så bra – och sen blev han kronofjärdingsman. En osannolik klassresa i mitten av 1800-talet, hur gick det till?

CA Lindbloms far Petter föddes 18.2.1808 (”på Askers ägor”) i Askersby, i Örebro län i landskapet Närke. Hans föräldrar var avskedade husaren Olof Asker och hustrun Kerstin Olsdotter. Pojken döptes på prästgården och faddrar var ingenieuren Berndes, fru Rosling, gymnasisten Berndes och jungfru Nordberg. I fortsättningen kallar vi honom för Per, men i böckerna heter han ibland även Pehr eller Petter.

År 1825 flyttar Per till Rejmyre i Skedevi socken, Östergötland. I Rejmyre hade år 1810 ett glasbruk kört igång, som började dra till sig befolkning och ett samhälle höll på att utvecklas. 17-åriga Per fick anställning på bruket som en av stopparna. Deras uppgift var att hålla elden i glashyttan brinnande genom att mata in ved, dygnet runt. Stopparna jobbade i två skift, från 6 till 6.

Stoppare var nog inte Pers drömyrke. I november 1826 flyttar han till skräddare Norling i Norrköping. I inflyttningslängden skrivs han som Per Olson Lindblom. Lärlingstiden blir kort, redan i juni 1827 flyttar han tillbaka till Rejmyre, till skräddaren Anders Lindgren. Inte heller här stannar han länge, innan årets slut har han flyttat till Åndenäs Hemman strax norr om bruket. Året därpå – 1828 – flyttar han till Källviken på Åndenäs ägor.

I Rejmyre träffar Per sin blivande hustru, Brita Stina Eklund. De gifter sig i oktober 1829 och Brita Stina flyttar in i Källviken. Båda är 21 år gamla. I vigselboken antecknas Per som sockenskräddare.

Brita Stina Eklund (1808-1876) kom från Tyrisfall i Regna socken

Brita var född 20.8.1808 i Grindstugan på Tyrisfall i Regna 20 km nordost om Rejmyre. Hennes föräldrar var smeden Jaen (Janne) Eklund och hans hustru Anna Stina Jonsdotter. 1817 flyttade familjen till Rejmyre där Janne fick jobb som smed på glasbruket. Bruket var fortfarande en liten verksamhet med några tiotal anställda och brukssmeden hade nog en central position och betjänade många – mängden byggnadssmide var nog stort under brukets expansion.

Långt senare fick brukssmeden även påverka glasets utformning. Reijmyre bruk var tidigt med tillverkning av gjutglas och pressglas och gjorde i början av 1830-talet satsningar på att ta fram egna modeller. För att göra detta praktiskt möjligt sändes brukssmeden Janne Eklund till Sturefors för att i 10 månaders tid utbilda sig i formtillverkning av såkallat ”gjutit glas”. Under 1830 talet tillverkade Janne Eklund ett flertal formar och modeller åt glasbruket och det är möjligt att Eklund var brukets första egentliga formgivare (källa: Boken om Rejmyre 1).

När familjen flyttade till Rejmyre var Brita 9 år gammal och hennes lillebror Johan Peter var 4 år. Familjen utökades med dottern Carolina, född 1822 och sonen Eric Gustaf, född 1827 och död strax efter födelsen. Sonen Johan blir senare faderns efterträdare som brukssmed.

Brita Stina lämnar hemmet redan som 12-åring och flyttar in hos bruksinspektor Sven Daniel Sondén 1820. Hon stannar där tills hon är 18 år (1826), då flyttar hon tillbaka till smedfamiljen.

Sondén kom till det unga glasbruket 1816 -20 år gammal, något senare samma år flyttar ”mamsell” Brita Bergstrand – 27 år – in. Prästen har skrivit in mamsellen i kyrkboken på raden under den ogifte Sondén. Den raden är normalt förbehållen hustrun, kanske är de trolovade? De gifter sig först 1822 och får barn 1824. Brita kan ha varit barnflicka de sista åren, men inte när hon kom.

Varför tar Sondén (eller mamsellen) till sig en 12-årig flicka? Kanske var hon extra charmig och ett trevligt sällskap till mamsell Bergstrand. För Brita själv – och kanske även för den blivande makens karriär – var vistelsen hos bruksinspektorn viktig, hon lärde känna alla som betydde något på bruket.

De unga tu…

Skräddaren Pers och hans hustru Britas första barn, en son med namnet Pehr August föds år 1830, men han dör 18 månader senare. Ett halvt år efter första sonens död, 29.10.1832 föds Carl August i stugan i Norra Källviken. Ett säkert tecken på att Per och Brita Lindblom kommit upp sig i samhället erhålls ur fadderförteckningen: gudfadrar var glasmästarna (även kallade Glasfabrikanterna) Ferdinand Schmidt och Johan Gustav Heintze. De två övriga faddrarna var ”fru Anna Brita Stenbeck (Ferdinand Schmidts hustru) och pigan Sophie Källgren”.

Hierarkin på bruket var sträng och glasmästarna hörde till den absoluta toppen. De var egentligen företagare i avtalsförhållande till bruket. Var och en hade under sig upp till 10 man i varje verkstad de avlönade. På helgdagarna flanerade mästarna längs bystråket iklädda höga hattar och spatserkäppar.

Det är inte svårt att lista ut hur det kom sig, att Per och Brita, med utgång i enkla förhållanden hade kommit i så intim kontakt med samhällets grädda, att brukets största namn t.o.m. ställde upp som faddrar för deras barn. Den omedelbara orsaken till vänskapen mellan familjen Lindblom och samhällets honoratiores kunde tänkas vara svärfar Jannes centrala roll som brukets formmakare, vilket yrkesmässigt ledde till en nära kontakt mellan honom och glasblåsarna. Å andra sidan skulle väl knappast Jannes förnäma arbetskamrater ställa upp som faddrar till hans barnbarn bara på grund av jobbet.

Orsaken till det förnäma umgänget kanske beror på det kända fenomenet ”kvinnan bakom allt”. Vid flyttningen till Rejmyre var Brita bara 9 år gammal. Sina tidiga tonår tillbringade hon som piga hos inspektor Sondén i vars hem hon antagligen dagligen stötte i hop med, och lärde känna, alla som betydde något på bruket. Otvivelaktigt måste väl dock både Brita och Per haft egna personliga meriter, som hjälpte dem att förvalta det goda utgångsläget. Skräddaryrket kan möjligen ha bidragit till kontakterna mellan Per och de rika i samhället. Mellan dopbarns föräldrar och barnets faddrar finns det ju vanligen personliga vänskapsband.

Redan vid första sonens död i början av år 1832 uppges Per vara f.d. sockenskräddare och när dottern Anna Maria föds år 1834 antecknas det, att han är torpare, men när andra dotter Beata Christina föds 1836 är Per redan Kronofjerdingsman och, vilket är anmärkningsvärt. Namnet på deras bostadsort har då ändrats från Källviken till Fjerdingsviken. Kanske var Norra Källviken inköpt av kronan som tjänstebostad.

Per är förmodligen nu på höjden av sin karriär, endast 28 år gammal. År 1841 får även dottern Mathilda Constantina en förnäm gudfar, Brukskommendanten (?) Jonas Enström.

Kronofjärdingsmannen är traktens polismyndighet och han är tillsatt av kronan, d.v.s. staten, förmodligen via länsstyrelsen. Rejmyre hemman hade ju inte någon egentlig befolkning innan glasbruket uppfördes. I takt med brukets utveckling uppstod ett samhälle, som förmodligen småningom ansågs behöva en ordningsmakt för att hålla reda på att saker och ting gick rätt till. Vi gissar att bruksledningen handplockade Per och lät installera honom som traktens första polismyndighet. Samtidigt döptes stugan där han bodde, med omgivning, till Fjerdingsviken. Per bodde kvar ända till sin död, så förmodligen ingick den rätten i hans pensionsförmåner. Därefter lär stugan i Fjärdingsviken (som namnet numera skrivs) ha varit tjänstebostad för en rad senare kronofjärdingsmän, och den har behållit sitt namn till våra dagar.

År 1838 föddes i Pers familj ytterligare en dotter, Charlotta Carolina, men hon dog redan år 1843.

Carl August flyttade hemifrån 1848, men han återkom tre år senare 1851 och stannade till 1855 då han utflyttade till Norrköping. Bara ett år senare är Carl August tillbaka med hustrun Cajsa Lotta och dottern Beata Charlotta. Mera om Carl August rörelser finns beskrivna i hans eget kapitel.

Carl Augusts familj bosätter sig i föräldrahemmet i Fjerdingsviken där sonen Malkus föds i mars 1858.

Brita Lindblom dör 1876 som 67-åring, och Per som 76-åring år 1885.

Av Pers döttrar flyttar Beata Christina hemifrån 1859, som 18-åring, till Westervik men återkommer två år senare till föräldrahemmet från Mogata. Hon stannar kvar till 1882, då hon blir lyst vid en urmakare Petterson i Christinelund och flyttar dit. Anna Maria dog synbarligen barnlös 1897, eftersom hennes bouppteckning förutom maken som ”övriga arvingar” nämner brodern August Lindblom och fyra systerbarn. Av dessa systerbarn var tre män och en kvinna. Männen hette Wallberg (Henning, Jan Axel och Knut) och deras systers förnamn var Sigrid. Hon var gift med en brevbärare Gustaf Nilsson.

Systerbarnens mor var således antingen Mathilda Constantina eller Anna Maria. Mathilda hade dock år 1867 blivit lyst vid en G. Ersson i Rejmyre och flyttat därstädes, och därför är det troligare att modern till Wallbergarna är äldsta dottern Anna Maria, som flyttat hemifrån till St Malm, som 18-åring redan 1852.

Eventuella släktingar bland Malkus systerbarn kunde sålunda kunna sökas via Pettersons, Wallbergs, Nilssons eller Ersons. Det är ju heller inte omöjligt, att dessa släktingar har bevarat uppgifter eller föremål från äldre generationer.

Skrivet 2008 med anledningen av släktföreningens besök i Rejmyre/Arne Blomberg


Kommentarer

En märklig klassresa — 2 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *