Vals i C-dur efter Vilhelm Löthman

Carl Wilhelm Löthman, Vingåker.

Carl Wilhelm Löthman, Vingåker.

Lantbrukare från Vadsborg, Västra Vingåkers. Född 11/11 1866 i Bottens soldattorp, Julita. Son till soldaten Jonas Löthman och Anna Lotta Ersdotter. Gift med Sofia Andersson.

Löthman var först lantbrukare i sin födelsesocken men flyttade år 1909 till Västra Vingåker, där han som arrendator innehade en gård Stubbetorp till år 1929, då han köpte sig ett ställe (Vad) i Västra Vingåker, där han sedan var bosatt.

I hans släkt fanns inga spelmän och han fick på egen hand lära sig spela fiol. Redan vid tolv års ålder började han. I Julita bodde vid den tiden en spelman och mjölnare vid namn (Albert) Boström, som dog i början av 1900-talet, och av denne lärde sig Löthman en hel del låtar och melodier och de spelade ofta tillsammans på en mängd danstillställningar, då Löthman var ung.

– Jag har spelat i många socknar och tjänat mycke pengar med fiolen, men far tog pengarna ifrån mig och då miste jag hågen, sade Löthman och tillade:
– Sen dess har jag mest spelat för nöjes skull.

Löthman spelade också tillsammans med Vilhelm Andersson från Näs i Västra Vingåker, ja, till och med Widmark var vid åtskilliga tillfällen hans spelkamrat och vid de tillfällena skötte Widmark sekunden.

– Och det gjorde han på ett mästerligt sätt, framhöll Löthman. Båda hade en gång – det var år 1882 – när Löthman var dräng på Skobokvarn – spelat på Skenäs hos baron Palmstierna.

Löthmans repertoar skall ha varit mycket rikhaltig. Sålunda framhåller han, att han en gång spelat i tre nätter utan att behöva ta om en enda låt.
(Andersson Olof, Sörmländska låtar)

En av låtarna var en trevlig vals i C-dur – borde passa harpolekarna bra!

Lyssna på vals efter Vilhelm Löthman, Kapellet Spiskroken.

Spelmansförbundet – folkmusikens Greenpeace

Folkmusiken är en rödlistad art i det svenska kulturlivet och ett medlemskap i spelmansförbundet är ett sätt att stödja vår genre och våra musikaliska rötter.

Det trettiotal spelmän som midsommardagen 1925 bildade landets första spelmansorganisation önskade nog främst rädda den försvinnande gamla folkmusiken åt framtida människor. Det var inget nytt påfund – insamling av visor och låtar hade startat under 1800-talet och Folkmusikkommissionen arbetade intensivt med att uppteckna och samla in melodier till samlingsverket Svenska Låtar. Men i Sörmland var det spelmännen själva som gemensamt ville verka för musikens fortlevnad.

Förbundets stadgar speglar – i gammaldags ordalag – denna strävan:

§1
Förbundet har till uppgift att söka väcka till liv och vidmakthålla kärleken och förståelsen för äkta folkmusik, särskilt den provinsiella folkmusiken inom landskapet Södermanland. Samtidigt skall förbundet på alla sätt stödja spelmännens arbete med att insamla och bevara vårt kulturarv inom tonkonstens område.

§2
Förbundet skall genom sin verksamhet bland medlemmarna söka bevara och levandegöra vårt folkliga musikarv samt sprida intresse för folkmusik bland andra människor. Detta kan ske t ex genom anordnande av spelmansstämmor, genom upptecknings- och inspelningsarbete, genom utgivningsverksamhet samt genom anordnande av kurser och sammankomster. Förbundet bör även sträva efter goda kontakter med andra organisationer med liknande inriktning.

Att förbundet har många medlemmar är givetvis viktigt för verksamheten och många resonemang har förts om “medlemsnyttan” av olika aktiviteter. När alltmer av material och information läggs ut på nätet behöver man ju inte betala medlemsavgift för att få del av det. Medlemsnyttan minskar ju öppnare förbundet blir.

Det är dags att försöka tolka den gamla syftesparagrafen! Förbundet har ju två syften – ett utåtriktat mål att väcka till liv och vidmakthålla kärleken och förståelsen för äkta folkmusik, särskilt den provinsiella folkmusiken inom landskapet Södermanland och ett internt mål att stödja spelmännens arbete med att insamla och bevara vårt kulturarv inom
tonkonstens område.

Södermanlands Spelmansförbund anordnade 2009 ett seminarium i Eskilstuna. Syftet var att forma idéer för att förändra och förnya förbundets verksamhet för den kommande 5-10 årsperioden. Där konstaterades att de stadgar som formulerades 1925 visserligen var ålderdomligt formulerade, men inte var hindrande för förbundets utveckling. Merparten av seminariet ägnades åt medlemsinriktade insatser.

Utöver offentliga arrangemang som spelmansstämmor och träffar har förbundet genom åren arbetat – ofta tillsammans med andra organisationer – med många saker som vänder sig till externa grupper.

Den främsta satsningen under senare år är tveklöst det årliga låtlägret, tidigare arrangerat av Sörmlands Musik och Teater, men nu i egen regi. Inget kan vara viktigare än att låta unga spelmän möta traditionen!

Den påbörjade utläggningen av arkivmaterial på Internet har spridit sörmländsk kultur långt utanför medlemskretsen. Sörmlands Musikarkivs hemsida har besökare från 20-30 länder.

Många publikationer har riktats mot allmänheten eller andra genrer. Vishäftena, Sörmländska brudmarscher, Morfars fars dansmusik etc. Sörmlands museums utställning Trollfiol och syndaskrynkle var museets huvudutställning 1985 och visades därefter på flera platser.

Samarbetet med Radio Sörmland har varit gott och många minns än de många kortinslagen Veckans visa och serien med spelmansporträtt.

Våra stadgar nämner först det utåtriktade målet och sedan att förbundet “samtidigt” ska stödja medlemmarna. Vår smala genre och våra egna musikaliska rötter främjas inte enbart av insatser för medlemmarna. En ökande utåtriktad verksamhet måst till för att “öka kärleken” samt stimulera intresset och förståelsen för en lokal musik, som faktiskt fortfarande har muntliga traditioner tillbaka till 1700-talets sörmländska musikliv!
Sörmlands Spelmansförbund – ett folkmusikens Greenpeace!

En sådan verksamhet stöds nog av många medlemmar – även om de utan medlemskap kan hämta sina låtar från nätet!

Arne Blomberg